Från att inte ha åkt längdskidor sedan jag var barn, till att börja träna förra året och nu i år köra hela Vasaloppet – vilken resa!
I söndags körde jag mitt första Vasalopp, i form av Öppet Spår 90. Samma sträcka som det traditionella Vasaloppet – 9 mil. Men med klart färre deltagare som inte startar samtidigt. Mindre trängsel – men samma utmaning. Som ett fast-track till Vasaloppet helt enkelt – helt i min stil!
I detta inlägg kan du läsa lite om hur jag förberedde mig inför Öppet Spår 90 – och tips till dig som ska åka för första gången, om ni i grunden är lika osportiga som jag är. Jag sprang min första mil året jag fyllde 40 och började åka längdskidor för 1,5 år sedan. Helt klart en late bloomer vad gäller träning.
Öppet Spår 90 – Fast-track till Vasaloppet
Jag tränade inför – och åkte Öppet Spår 90 med två kompisar, varav den ena var med förra året när jag körde halva sträckan – Öppet Spår 45 km. Vi bestämde oss kort därefter att köra hela sträckan följande år och jag har tränat mer målmedvetet än någonsin inför detta lopp – och även skaffat ny, bättre utrustning, tränat teknik med mera – läs mer i reportaget “Träning inför Vasaloppet med 1%-metoden”.
Jag kan verkligen rekommendera nybörjare att starta med en halvvasa innan man ger sig på hela sträckan på 90 km, så man vet lite vad man ger sig in på – och om man efter 45 kilometer känner att 90 km inte är omöjligt – få en extra sporre att träna så loppet blir kul!
Byta startled i Öppet Spår 90
Några veckor innan Öppet Spår 90 fick vi ett mail där vi såg att vi fått plats i startled 8 av 8 – längst bak av alla åkare alltså. Till skillnad från det vanliga Vasaloppet där alla startar samtidigt så delas deltagarna i Öppet spår in i åtta mindre startgrupper som startar med 10 minuters mellanrum, med 1000-1500 personer per grupp.
Klart mindre trängsel och ett smart sätt att göra åkningen bättre för alla, speciellt för såna nybörjare som mig som inte åker snabbt nog för att “seeda” mig till en startplats långt fram i det vanliga Vasaloppet.
När vi loggade in på Vasaloppets webbplats såg vi att vi kunde vi byta till startled 3 – vilket innebär att man har mycket färre personer framför sig. Detta ger fördelar som bättre spår och färre personer man behöver åka om. Perfekt!
Vi fortsatte att träna – stakmaskin på gym och ute i längdåkningsspår så ofta vi kunde. En vecka innan loppet avslutade jag träningen med att åka 3 mil i Ågesta. Sedan tog jag det lugnt fram till loppet.
Hostig dagarna innan Öppet Spår
Dagen efter jag kört mitt sista 3-mils pass vaknade jag med lite hosta. Ingen feber, men med klar oro att detta skulle bli värre. Så jag tog det extremt lugnt, drack ingen alkohol alls, försökte äta extra nyttigt, tryckte i mig vitaminer och sov minst 8 timmar per natt. Det blev inte värre – men heller inte bättre, så in i det sista var jag osäker på om jag kunde åka. Men åkte ändå upp ihop med mina kompisar mot Dalarna.
Boende natten innan loppet i Sälen
Fredagen två dagar innan loppet åkte vi upp till vårt fritidshus I Dalarna och dagen innan loppet åkte vi vidare upp till Högfjällshotellet i Sälen för att ha nära till starten. Min fru följde med för att kunna skjutsa oss till start – och hämta upp oss vid mål.
Innan vi checkade in på hotellet hämtade vi ut vårt startpaket med nummerlapp, chip för tidtagning mm. Vi hade bytt till startled 3, men fick ändå startlappar som startade på 8, som i mitt fall 8555 då startlapparna för startled 3 “var slut”. För att komma in i fålla 3 nästa morgon fick vi en liten handskriven lapp.
Vi åkte sedan till Högfjällshotellet, checkade in och åt en burgare på “Leffes” innan jag lade ut mina kläder inför morgondagens lopp och försökte sova. Här kände jag mig så pass frisk att jag bestämde mig för att genomföra loppet.
Tidig start
Dagen för loppet ställde vi klockorna på 05.20, åt en tidig frukost på hotellet och tog sedan bilen till vasaloppsstarten. Vi tänkte vi skulle ha marginal, men det tog klart längre tid än vi trodde att komma fram till parkeringen (mycket trafik) – och från parkeringen var det en dryg kilometer till själva starten. Så när vi var framme i startled tre var klockan 07.03 och bara sju minuter kvar till start. Ändå var trafiken till detta öppna spår troligen ingenting mot Vasaloppet där det är klart fler som åker – och alla startar samtidigt. Så jag vågar inte tänka på hur långa köer det är då.
Öppet spår 90 – start med en brant uppförsbacke
Klockan blev 07.10 och startsignalen gick. Helt ok tempo fram till en omtalad lång uppförsbacke på flera kilometer, men med mina skidor med skins och en switch för att snabbt ändra fästzon kunde jag få maximalt med fäste i denna uppförsbacke och kunde gå uppför hela backen när alla andra fick saxa. Efter backen ställde jag om switchen igen till det läge med mest glid – och gled sedan om många.
Vädret denna dag var ingen höjdare, någon plusgrad och mest mulet, så det blev tungt att åka i den mjuka snön och man fick staka även i många svaga nedförsbackar för att komma framåt. Solen tittade fram då och då vilket var härligt – men det gjorde snön ännu mjukare!
Mat och dryck under öppet spår 90
Var 10-15 km fanns kontroller, där man serverade ljummen dryck som blåbärssoppa, sportdryck, buljong eller vatten. Det enda i matväg som fanns var släta vetebullar, vilket jag hade koll på sedan året innan, så detta år hade jag med tre rawbars som jag åt av varannan timme. På senare delen av loppet fanns även sponsorer som hade chokladbollar och falukorvsmackor men jag skulle rekommendera att ta med egna bars för extra energi tidigare i loppet. En av kompisarna jag åkte med hade på en midjeväska med vatten han drack av mellan vätskekontrollerna, men jag tyckte det räckte med att dricka vid kontrollerna.
Massage i Evertsberg
Evertsberg ligger ungefär halvvägs in i Vasaloppet och är en stor kontroll där det även finns läkare som kan plåstra om skavsår och härifrån kan man ta en buss om man vill bryta loppet – vilket många valde att göra denna dag med ovanligt tung och blöt snö.
Jag var klart inställd på att genomföra loppet, men hade börjat få väldigt ont i axlarna av all stakning – så när jag såg en skylt med texten “massage” kände jag att detta måste jag undersöka och efter en stund hittade jag en källare där det fanns två idrottsmassörer för kostnadsfri drop-in massage. Jag fick ta av mig på överkroppen och fick sedan en hård, uppmjukande massage med liniment som var helt underbar att få så här halvvägs in i loppet. Visst, jag tappade lite tid på detta – men för mig var målet att åka loppet och ha kul – inte att få så snabb tid som möjligt.
Framme i Mora
Med ny energi och inte längre ont i axlarna kunde jag fortsätta loppet, nu med mest stakning då sista tre milen av Vasaloppet är rätt flack – och det är den teknik jag är snabbast på.
Några timmar senare var jag framme i Mora. Jag började nästan gråta när det var ett par kilometer kvar, både för att jag var så trött, men även lite tagen av att jag faktiskt genomfört detta lopp som så länge känts helt otänkbart.
Gav träningen resultat?
All träning hade verkligen gett resultat, kanske främst stakträningen i maskinen på Sats där vi spenderat många timmar – och där jag har en bra teknik så jag kunde staka större delen av loppet. Samt att jag haft möjlighet att köra flera längre pass i konstsnöspår på 2-3 mil. Min teknik för diagonalåkning är fortfarande rätt dålig, så den kommer jag behöva fortsätta att träna på.
Ny utrustning till Öppet spår 90
Det var klart roligare att åka med all min nya utrustning jag skaffade inför årets lopp. Sköna, varma pjäxor från KV+ som jag inte fick det minsta skavsår av dessa nio mil. Fantastiskt – jag som alltid brukar få det i nya skor. Skidor från Kästle med skins och snabbswitch för att ändra fästzon – perfekt i den första tuffa uppförsbacken för riktigt bra fäste – för att sen få maximalt glid i de flacka partierna. Med dessa gled jag om många andra åkare i nedförsbackarna!
Mina fotokromatiska skidglasögon från Julbo som anpassar sig till ljusförhållanden så jag kunde använda dem i alla väder – från gråmulet med regnstänk till sol. Väldigt skönt med glasögon som skydd för vinden i långa nedförsbackar också.
Jag skaffade även detta år en träningsklocka från Polar, som främst var bra när jag tränade inför vasan för att ha koll på hur långt jag åkt när jag åkte varv efter varv på könstsnöbanorna utanför Stockholm.
Jag använde såklart även den på loppet för att samla in statistik, (men glömde att stänga av den så den var på 20 minuter för länge).
En annan aspekt av denna klocka är att den även mäter återhämtning när man sover och jag har fått en helt ny insikt hur mycket alkohol och stress påverkar sömnkvalitet och återhämtning tack vare de analyser klockan gör varje natt. Detta har resulterat i att jag skurit ner på alkoholen rejält, helt och hållet dagar innan jag ska träna.
Faktiskt inte så svårt. Jag har gått på vinprovningar och event som vanligt men spottat ut när jag smakat på dryckerna istället för att svälja. Bara druckit någon öl på en AW istället för att gå all in som jag annars ofta gör. En otippad beteendeförändring!
Åka öppet spår igen?
Även fast det var klart ansträngande är tanken på att åka igen inte främmande, kanske för att jag har sett detta främst som en morot för min träning – och inte haft ett mål att åka Öppet Spår på en viss tid. Så loppet blev kul och utan press. Min tid blev 10 timmar och 20 minuter, långt från de 7-8 timmar många snabba skidåkare åker på. Men för att göra det första gången är jag klart nöjd!
Öppet spår 90 eller “riktiga” Vasaloppet 90?
Vad är egentligen skillnaden mellan Öppet spår 90 och det “riktiga” Vasaloppet 90? Främst är det som jag skrev ovan att alla 16.000 deltagare startar samtidigt på det “riktiga” Vasaloppet 90, vilket innebär mer trängsel och väntan i backen, sämre spår, längre köer till toaletter, parkering, och rimligen även dyrare boende. Ja, alla problem man kan tänka sig egentligen när 16.000 personer ska starta på samma plats samtidigt, även om de som är riktigt snabba kan seeda sig till en plats långt fram i startleden. För en nybörjare finns inga fördelar som jag kan se med att välja Vasaloppet 90 före Öppet spår 90. I det första vasaloppet startade för övrigt bara 119 personer, så denna trängsel har egentligen inget med det “riktiga” vasaloppet att göra!
Läs mer om längdåkning på Matochresebloggen.se
- Längdåkningskurs i Sälen med Mattias Svahn
- Längdåkning i Gyllbergen – nästan som i fjällen!
- Längdåkning i Sälen med start från Högfjällshotellet
- Längdåkning på Stadion – 400-metersvarv mitt i Stockholm med tre spår
- Träning inför Vasaloppet med 1%-metoden
- Längdåkarpaket på Högbo Brukshotell
- Träna inför Vasaloppet 45 – Min första halvvasa