Jag träffade författaren och influencern Sandra Beijer (och en av hennes bröder) för flera år sedan på en pressmiddag. Mycket treliga (men jag visste då inte vem Sandra Beijer var.) Efter middagen började jag dock följa henne på Instagram. En kul person att följa som är aktiv med att posta saker och ofta äter ute på söder.
En restaurang som dyker upp ofta i hennes flöde är Café Nizza. Bilder på mat, ofta pasta, som exempelvis bara illustreras med texten ”Så gott att vi dog”, Cafe Nizza dyker då och då upp i hennes restaurangtips eller blogginlägg om helgen som varit. Men, av någon märklig anledning har jag aldrig tagit mig dit – förrän i söndags, på mors dag när jag bjudit upp min mamma på mors-dags-lunch.
Café Nizza – äntligen dags att testa Sandra Beijers favoritställe!
Cafe Nizza ligger på Åsögatan på söder, en halv trappa ner i hörnet av fastigheten. Schackrutigt golv, bord i trä eller med stenskivor på (de runda) utan dukar. En bar och bakom den hittar man köket. En klassisk kvarterskrog – som dock var mer välbesökt än den genomsnittliga kvarterskrogen. Jag hade bokat bord och vi kom ganska tidigt, vid halv ett. Men någon timme senare var det fullsatt,
Menyn på Café Nizza – snacks, sparris, pasta, fisk och kött
Mycket på menyn såg gott ut. En lång rad snacks, som mandlar, oliver, sardeller eller ostron. Bland förrätterna sparris, bräserad spetskål med löjrom eller kroketter på grisfötter. Bland varmrätterna tre sorters pasta, en kött, en veg och en fiskrätt.
Vi skippade snacks men startade med att glas champagne.. Strax därefter fick vi in lite gott gott surdegsbröd och smör
Till förrätt tog jag en hamachi ned koriander-beurre blanc & shiso till förrätt, som var ett bra val. Riktigt god snabbt halstrad tonfisk, en smörig sås med rom och kul brytning med shizobladen. Min mamma som är lite knepig med maten hittade ingen förrätt hon gillade, men köket slängde ihop en fräsch grönsallad med rädisor åt henne som blev perfekt. Älskar restauranger som har den flexibiliteten.
Till varmrätt jag en tagliatelle med salsicciaragu. Jag äter sällan pasta – nästan aldrig på restaurang. Men är det någon gång man ska göra det är det såklart här – när den är så god att man dör. Och den var till min stora glädje lika god som Sandra Beijer hade utlovat. Till den tog jag ett glas Nebboiolo och det var en helt perfekt matchning mot den gräddiga och lite kryddiga pastan.
Min mamma tog en Fermentata Cacio e Pepe – surdegspasta med citron, som kom in ganska tjocka bitar, väldigt al dente och helt ärligt inte var i närheten av den godaste pastan jag ätit. Snarare tvärtom.
Mamma tog dock revansch med en dessert som var riktigt god, En tunn maräng, fylld med en len creme.
Så kul att äntligen kollat in detta ställe – jag fattar att man ofta hamnar här om man bor i närheten. Avslappnat, gott och mellanprisklass. Ungefär som Hantverket är för oss – en krog i samma kvarter som vi bor i och ofta hamnar där spontant. Har ni inte testat Cafe NIzza kan jag absolut rekommendera ett besök. Men skippa surdegspastan!
Boka bord i förväg är ju alltid smart – ni hittar deras webbsida här.
