Skidåkning i Riksgränsen – fantastisk offpist

Jag har länge varit nyfiken på skidåkning i Riksgränsen, men det var i november förra året, när jag var uppe i Åre som jag bestämde mig för att nu var det dags att åka till Riksgränsen. i Åre träffade jag flera personer som levde som professionella off-piståkare (sponsrade av stora bolag inom outdoor och skidåkning) och de talade så varmt om “gränsen” där de hängde hela vårarna – och sa att om jag inte varit där så måste jag dit! Framför allt när det gäller off-piståkning. Jag fattade dock inte exakt vad som var så fantastiskt, men tänkte ett det måste jag ta reda på.

Jag och sonen började åka offpist ihop på riktigt när vi var i Verbier för två år sedan och hittade fin lössnö nära pisterna. Och jag har haft turen att åka offpist med guide på pressresor både i Japan och Österrike – så jag kände mig klart redo. Och sonen åker redan bättre än jag så det var ingen tvekan om att han skulle klara skidåkingen.

Så, i lördags tog vi natttåget upp till Riksgränsen – som ni kan läsa allt om i ett eget reportage här. Bara en halvtimme efter tåget anlände rikgränsen var vi ute i backen!

Riksgränsen – Sveriges nordligaste vintersportort

Riksgränsen är Sveriges nordligaste vintersportort och är den plats i hela landet som får mest nederbörd per år. Mycket regnskurar på sommaren – massor med snö på vintern. Så mycket att man faktiskt lät avbefolka riksgränsen 1910 och de 500 personerna som bodde här då fick flytta söderut. Det var helt enkelt för mycket snö! Men 1928 slog Friluftsfrämjandet, dåvarande Skidfrämjandet, upp portarna för sin turiststation Lapplandia och etablerade Riksgränsen som Sveriges nordligaste skidort.

Idag finns här femton nedfarter som pistas – men det är för offpist-åkning de flesta åker till Riksgränsen. Det finns 6 liftar varav två är tvåstols sittliftar man tar hela vägen till toppen av riksgränsfjället.. Resten av knapp.- eller ankarliftar.

Offpist nära pisterna

Det finns massor med offpist-områden intill de vanliga nedfarterna som man når med någon liftarna. Bekväma att ta sig till och perfekta för att åka, öva och ha kul i för de flesta – innan man är redo att ta nästa steg.

De hängivna off-piståkarna hittar istället platser längre bort från pisterna eller till helt andra områden där man går uppför berget för att nå områden man inte kommer till med lift.

Eller helaskiing – att ta en helikopter upp till en fjälltopp med perfekta förhållanden där man blir avsläppt och med en guide utforskar helt orörda områden. Ett dyrt sätt att ta sig upp – varje “dropp” kostar ca 1500:-. – men det ska tydligen vara en oslagbar skid- och naturupplevelse!

Off-piståkningen här är dock inte för nybörjare. Dels är det stundtals branta pister som kräver sin teknik, men till skillnad från andra skidorter märks inte branta stup eller andra farliga partier ut med mer än möjligen en markeringspinne, så man får ta det försiktigt i början och lära sig var och hur man kan åka.

Första dagen åkte vi runt i systemet på egen hand, men kände att det var svårt att få grepp om var vi skulle åka. Så vi bokade redan nästa dagen en halvdag i grupp med en offpist-guide, för att maxa våra knappa 3 dagar i Riksgränsen.

Offpiståkning med guide

Är man nybörjare – eller inte känner till Riksgränsen – är ett bra tips här att redan första dagen ta en guidad tur i grupp med guide. I dessa turer ingår den säkerhetsutrustning man måste ha med sig i en ryggsäck när man åker off-pist (för att kunna rädda en person om det skulle löses ut en lavin) – och man lär sig att hantera utrustningen om det är första gången man åker off-pist.

Efter säkerhetsomgången tog vi liftarna högst upp på fjället och därifrån vidare till platser långt från liften – och utanför den bevakade delen som man själv aldrig skulle hitta till – helt orörda områden. Underbart!

Frågar man snällt kan man även få tekniktips av dessa guider som ofta även är skidlärare! Jag passade på att fråga vad jag skulle öva på och det var att ha underkroppen mer stilla, riktad neråt och vrida mer på överkroppen i svängarna!

Tre timmar med guide gick snabbt och vi fick även tips på härliga off-pistområden närmare pisternas som vi sedan återvände till när vi fortsatte åka på egen hand.

Restauranger i backen i Riksgränsen

Riksgränsen är inte så stort, och det finns heller inte så stort utbud av restauranger i backen, utan det är två restauranger att välja på . Mysigast tyckte vi Nordals var, som ligger på baksidan av fjället. Här har man en stor utererrass som är proppfull soliga vårdagar.

Här serveras korv, gulasch och hamburgare – enkelt men gott. Missa inte deras egna kolsyrade lingondricka!

Nere vid foten av berget finns Cafe Lappis. Här serveras en dagens lunch som denna dag vi var här var pasta carbonara. Klassisk mat att äta backen!

Varierande väder

Vädret i riksgränsen varierar ofta – och snabbt. Från kraftigt snöfall kan det spricka upp och vara strålande sol på bara ett par minuter. Utsikten från vårt hotell, 2 bilder tagna med 10 minuters mellanrum!

Vår tredje dag i Riksgränsen blåste det så mycket på framsidan att liftarna inte kunde öppna – men på baksidan där det är lite mindre blåst var liftarna öppna och efter några timmar kom en minibuss dit som vi kunde åka med.

Framme på baksidan var det ett tjockt lager puder i hela backen på 30-40 cm och nästan orört. Ett par minusgrader och svagt soldis. Här hade vi ett par helt underbara timmar i backen med perfekt lössnö. Och insåg att ska vi åka mer offpist behöver vi skaffa nya, bredare skidor – eller hyra. Med våra vanliga carvingskidor blev det väldigt tungt – men riktigt kul!

Sammanfattning av skidåkningen i Riksgränsen.

Fantastisk offpist och en riktigt härlig vy i backen med fjälltopparna som backdrop. Detta gav verkligen mersmak – har man upplevt så här bra off-pist känns inte vanliga pister lika spännande längre . Även om det såklart även är härligt och man ska ha bra tur att få så här mycket puder som vi fick sista dagen.

När vi var här väldigt varierande vädret mycket och växlade snabbt. När det sprack upp och vid hade nysnö var det fantastiskt,. Andra stunder hade vi så dålig sikt på toppen av fjället att man knappt så såg pinnarna som märkte ut pisten framför oss och jag blev helt vimmelkantig av att åka i dimman.

Det gäller alltså att ha koll på vädret och vara flexibel med var man vill åka. Liftkortet gäller även i Björkliden, så ser man att det exempelvis ska blåsa extremt mycket i Riksgränsen kan man hoppa på en gratisbuss 09.00 som går till Björkliden, en halvtimme bort. Eller försöka ta sig till baksidan av fjället där det oftast inte blåser lika mycket.

Läs mer på Riksgränsens egna websida här.

Läs mer om Riksgränsen

Tåg till Riksgränsen – 18 timmar i egen kupé!